Ceremonier ses ofta som konstiga och med ett diffust syfte som bara den som deltar i tror på. Tvärtom visar ceremonier att man verkligen tar något på stort allvar. Att genomföra en ceremoni är att visa ett ställningstagande.

I vår kultur finns i dag inte alltför många ceremonier kvar och de vi har görs ofta utan att man verkligen tar den på allvar. Dopet, konfirmation, kyrkligt bröllop och begravningen är ceremonier som de flesta kommer i kontakt med eller genomför. Men det hela kan ofta ske utan att man verkligen står för vad ceremonin handlar om. Det blir bara en ritual för saken skull.

Görs en ceremoni utan att man deltar


Vi kan alltid göra våra egna ceremonier när vi vill starta något nytt eller avsluta något vi inte längre vill ha i vårt liv. Det är med vår egen kraft och intention som vi påverkar våra ceremonier - men ett måste är att ta dem på allvar. Det är då de fungerar.


Att göra en ceremoni

med sitt innersta försvinner snart hela anledningen till att man skapat en ceremoni. I dag finns många sådana exempel. När en ny drottning eller kung kröns så genomförs en ceremoni - men monarken har inte någon makt och därmed blir ceremonin bara en ritual.
Att lova inför en präst att älska livet ut är vackert men sällan något de inblandade tar bokstavligen. I dag accepterar ju samhället skilsmässa. Ceremonins kraft är borta men ritualen fortsätter...

Hos bland annat indianerna finns ceremonierna kvar med full kraft för deltagarna har  lagt sin själ och hjärta i dem. Att delta i en svetthydda, soldans eller annan ceremoni är inget som man bara gör och sen går hem och lever vidare som om den aldrig genomförts. På det viset finns kraften kvar.På samma sätt har ceremoniledarna fått visa sig värdiga att föra kunskapen vidare. Att vara ceremoniledare är att axla ett stort ansvar och ingen lek eller häftig gåva.